Att forma, utveckla och skapa har alltid varit något jag har gillat att jobba med. Mediet är inte det viktiga utan det är möjligheten att påverka och uttrycka sig som har legat till grund för min kreativitet. Så redan när man satt och ritade med kritor så hade man storslagna historier och känslor man ville göra omvärlden varse om. Sen om omvärlden förstod sig på den skabbiga hästen målad med kritor i neonfärger var dock en annan sak.

Att folk tolkar bilder olika tycker jag är väldigt intressant och därför brukar jag oftast vara rätt sparsmakad med detaljer om vad jag vill få fram med bilder. Det viktiga är att väcka en känsla, en tanke hos betraktaren. Då har jag lyckats med bilden.

Att jobba med något som man tycker om är få förunnat och det var svårt att för en arbetarfamilj berätta att man ville satsa på detta. Dock så får jag säga att de har stöttat mig oavsett vad jag tar mig för i livet vilket känns tryggt. Familjen är viktig.

Så nu har man jobbat aktivt med bilder i nästan sju hela år. Det är nästan en tredjedel av hela sitt liv! Fasiken vad tiden går tycker jag. Det roliga är att man inte slutar utvecklas. Man står aldrig still. Och det är väl också lättare att se utvecklingen när man jobbar med det som jag gör. Man kan alltid ta fram gamla bilder och jämföra med det man gör idag. På så vis får man en fingervisning om vilket håll det går åt. Och det gör att man fortsätter för det är intressant att se vilka bilder man kommer skapa i framtiden.